Hej!

Jo, det är faktiskt sant - här är den, bloggen som aldrig skulle skapas. Kul, kul, kul! Det får bli min julklapp i år, och vilket fantastiskt sätt att spara pengar på!

Nu ska man alltså sitta här några kvällar i veckan (?) och krysta fram saker som kan vara intressant att läsa om. Själv har jag, så här på förhand, ingen som helst aning om vad det skulle kunna vara. Om någon vet så slå mig en signal. En del musik får väl ses som en låg-oddsare.. Det är ett evigt tjat om detta vardagsbloggande (kolla, man kan skriva i kursiv stil också! kursiv, kursiv, kursiv..), fast det är klart, dit kan väl allt möjligt sorteras så även jag viker väl mig för denna genre. Vi får helt enkelt se, men kul ska det i alla fall bli!

Det är söndag, det är första advent och jag välkomnar vintern även i år, inte för att hösten saknar charm men det är nåt visst med vintern och julen. Det vilar något speciellt över december månad, vet inte riktigt vad det är (förutom att hela stan förändras och att man hade behövt en dubbelt så stor plånbok) men fint är det. Långkalsonger, tunga skor och halsdukar som kliar stör mig inte, inte alls faktiskt. Jag köper mina mössor och raggsockar med ett stort leende på läpparna, jag tittar på snowracerar (hur böjer man det ordet?) i skyltfönsterna och går långa promenader. Allt är så påkostat och stort, men ändå så avskalat och lugnt.

Helgen har varit bra, förutom att jag saknar snön lite.. Hela kroppen log den 21/11 när jag drog upp persienerna, såg ett täcke av snö och skyndade mig ut på stan. Igår var det gig på Tages i Landskrona med Soulweeper vilket gick alldeles utmärkt, framförallt under de förhållanden som rådde - både jag och Jörgen hade dragit på oss vars en rejäl förkylning lagom i tid och ett tag trodde vi faktiskt att vi skulle vara tvugna att ställa in. Det gjorde vi inte, och det gjorde vi nog rätt i. Publiken verkade nöjd och kul var det!
Jag har alltid samma problem när det ska liras hårdrock, glad som en tomte sitter jag där bak och ser inte det minsta hård ut. Vilken tur att rökmaskinen hade sin säkerligen bästa dag på länge, jag såg ingenting och ingen lär ha sett mig heller. Giget igår var för övrigt mitt första som trummis sedan juli '06 då mitt gamla band, RageDate, splittrades så om någon för en sekund lyckades få en glimt av mig så var antagligen munnen bredare än axlarna, vilket i och för sig inte vore helt exceptionellt med tanke på min axelbred.

Dagens låt: In beetwen days - Ben Folds

That's it for now!
Ta hand om er, och varandra.
Kram, Mattias