Hej

Jag borde egentligen skriva musik nu, har en ackordsföljd som ekar i huvudet. Men pappret förblir tomt och efter en lång promenad utan vantar så blir den där ackordsföljden inte särskilt vacker i nuläget. Rätt som det är så släpper det och man kan fylla i dom där orden. Finns ingen anledning att stressa fram något, det där man går runt och bollar med i huvudet kan ibland också bli bättre någon dag senare, när det finns distans till det. Det gäller nog oavsett ämne.

Klockan är 03.00 och jag har igång Winnerbäck-dvd:n i bakgrunden. Ett klipp med "Farväl Jupiter" från turnépremiären vid Sofiero i somras visas nu. Vilken dag det var. Vilken artist han är. Jag både gråter och ler på hans konserter. Kan inte hålla tillbaka och ser ingen anledning att göra det heller, trots tusentals medmänniskor med utmärkt musiksmak runt omkring. M gav mig en kram och fyllde på mitt vinglas under "Elegi", vi tände vars en cigarett och någonstans där började nog sommaren på riktigt. Dagen efter skrev kvällstidningarna om hur han inte bjöd på sig själv och hur tråkig han var. Jag har nog aldrig sett honom bättre (eventuellt i Malmö en månad senare) och två timmar fullmatat med texter man inte ens skriver i sina bästa drömmar känns allt annat än tråkigt och återhållsamt.

03.25 och nybryggt kaffe på bordet. Om andra om några timmar kan börja vingla hemåt så måste det vara okej att spendera en stund med Lasse och det svarta guldet här och nu. Onykter eller det motsatta så är detta en bra tid på dygnet. Är dessutom inne i ett alldeles för bra "mood" för att gå och lägga mig.

Händerna börjar bli varma igen och det kanske är dags för att väcka grannarna med den där nya ackordsföljden ändå. Vi får se.

På återseende!
Mattias